Not seeing a Scroll to Top Button? Go to our FAQ page for more info.

Solnce Fern Meteor

När Kid var en månad så önskade jag mig en trikåsjal att bära honom i. Vi hade en sele till honom som han trivdes bra i men jag hade sett de som hade sina bebisar i sjalar och tyckte att det såg så mysigt ut. Efter en månad (och en leveranstid som kändes som en evighet) kom sjalen. Kid var två månader när vi fick våran första sjal och det är nog bland det bästa som hänt oss.
Att ha burit på sitt barn inuti kroppen i så många månader och sen ha barnet i en vagn med ett avstånd från sig kändes inte alltid rätt för mig, och känns fortfarande inte alltid rätt. Vissa dagar vill jag bara ha honom nära mig, känna hans små andetag mot mig och värmen från hans lilla kropp. Sen så kan jag aldrig få honom att sova så tryggt som när han är i sjalen. Den där fina fina vagnen som vi la ner så mycket omsorg i att välja (för att inte tala om vad den kostade) står så gott som oanvänd i förrådet och vi myser mest runt i sjalen hela dagarna.
Ibland när han är ledsen och ingenting tycks hjälpa så blir sjalen oftast lösningen och fungerar så bra för att få honom att känna sig trygg.
Några frågor om hurvida jag skämmer bort honom har jag mötts av men en stor majoritet tycker att det är positivt och vi möts av så mycket glada blickar när vi är ute och går. För hur skulle man någonsin kunna skämma bort sitt barn med för mycket närhet och kärlek?

Förra veckan fick jag hem våran nya sjal. En magsikt vacker vävd sjal som avlastar bättre än trikåsjalen nu när han börjar bli tyngre. Kul med den är också att man kan bära på ryggen vilket har blivit det nya vi tränar på.
Jag antar att jag kommer att kolla på de här bilderna om några månader och tycka att knytet ser väldigt nybörjaraktigt ut men just nu kan jag bara tycka att de är så fina och symboliserar så mycket fint för mig.
foto: Victor <3